MITT HJÄRTA
Min ponny, min underbara vän som har varit min i tre år och några månader nu, tiden har gått så fort. Jack, som han kallas, hans riktiga namn är Black Jack, är tretton år kom till Sverige som sexåring. Innan dess hade han bott i england, tråkigt nog är han okänd och står bara som engelsk ridponny men han är världens vackraste ändå. I med och motgångar har jag haft honom sen han var tio och innan dess hade familjen som iporterade honom i fyra år. Hans förra ryttare utbildade honom upp till FEI och även tävlade det. Mitt tävlingsintresse har dock gjort så vi kommit ut på några l:c och l:b men på senaste har det varit med bra resultat i alla fall! Jag har kämpat som ett djur med denna ponny och jag kämpar fortfarande men vad han har lärt mig och vilket band vi har är oslagbart. Jag hade nyligen tankar på att sälja honom men jag ändrade mig snabbt och jag är otroligt glad för det! Nu går det också bättre än någonsin så det är superkul! Vi tränar regelbunder en gång i veckan för Martin Ågevall och hopptränar ibland. Det går faktiskt riktigt bra i hoppningen nu också så vi ska nog ge oss ut på någon pay and jump! Helt otroligt! Annars lite historia om oss, jag skulle leta efter en dressyr ponny då min dåvarande var skadad, vi hittade en i skåne som vi tänkte kolla på men då hittade vi Jack som såg exakt likadan ut som den i skåne men det posetiva med Jack var att han stod i stockholm, vi åkte och provred och jag var fast, vi provred en gång till sen blev han min. De första veckorna om inte månaderna var ganska tuffa. Då han inte litade på mig än och speciell som han är så råkade jag oftast skrämma honom och ibland fick han till och med panik. Det kunde vara ländtäcket, tvätta rent ett sår eller bara försöka borsta manen. Glansspray var inte att tänka på då. Jag kunde inte rida ordentligt då heller så han tog kontrollen snabbt. Men efter mycket tårar och slit fick jag mig äntligen i vän för livet. Första gången jag verkligen märkte hur mycket jag betyder för honom var när vi var tvugna att ta bort hans bästa vän och boxgranne och han blev otroligt deprimerad, då var det bara jag som fick röra honom och det var bara jag som inte lyckades göra honom upprörd. Han är världens finaste och mitt hjärta, och som alla tycker om sina hästar, han har det där speciella!
